En lite annorlunda begäran av SOK…

Duvhökskrasch…
Idag fick fågelklubben en lite annorlunda begäran om assistans. En rovfågel hade flugit rätt igenom fönsterrutorna och hjälp behövdes för att få ut den alternativt fånga den för vidare transport till rehab. Ulf kontaktade mig och frågade om jag kunde åta mig att undersöka läget. Vi diskuterade vilken tänkbar art det kunde handla om och där stod duvhök överlägset överst på listan. Efter avslutad dusch bar det av mot Mariefred med lokalen där Annas hembageri höll hus för närmare 10 år sedan som mål. Ulf stod som backup i hemmet med filt, flyttkartong och rejäla handskar om fågeln behövde infångas för vidare transport till rehab. Näbben är inget att vara särskilt orolig för men klorna ska man definitivt inte bekanta sig med. Efter kontakt med de som observerat vad som skett visade det sig att rovfågeln hade jagat en duva och kraschat rätt igenom det dubbla glasfönstret. En titt in genom fönstret bekräftade antagandet, duvhök som visade sig vara en årsunge.


Enkelt, bara att gå in och kolla läget kan tyckas. Problemet var bara att ingen nyckel fanns att tillgå förens nästa dag. Det blev till att ta samma väg in som duvhöken, lyfta hasparna, öppna hela fönstret, trappstege och lite atletiska rörelser var jag på plats inne i lokalen. Höken visade sig trots allt vara helt oskadad och därmed som väntat inte speciellt samarbetsvillig. Efter att ha öppnat massvis med fönster och så småningom fått in den i ett rum med öppna fönster utan möjlighet att ta sig därifrån förutom genom de öppna fönstren så var segern min. Höken satt sig på fönsterblecket och titta på mig en kort stund innan den flög med perfekta vingslag till en ek och landade helt utan problem på en gren. Skönt att se att den inte skadat vingarna och att ögonen verkade ok. Detta säger det mesta om den kraft och fart en duvhök besitter. Även om glaset i fönstret inte var av det tjockare slaget jag sett så var det överraskande att den klarat av smällen. Bilden är från hålet som höken gjorde på sin väg in. Inga bilder på höken för att inte stressa den än mer. Det var nog ingen trevlig upplevelse den unga duvhöken.

Bild & Text: Yngve Meijer