Höstresa till gässen vid Kvismaren

”Efter regn, kommer sol” är ett talespråk, som stämde in lördagsmorgonen 19 oktober. I gryningen kunde vi se en ljusning i molnen i öster. Solen tittade fram. Vi kunde se fram mot en behaglig dag på Närkesslätten.

Resan startade med sex förväntansfulla skådare. Den första roliga obsen blev en råka bortom Dimbobaden. Innan Odensbacken rastade 5 sångsvanar, vilket inte var någon överraskning. Efter att vi svängt av stora landsvägen in mot Kvismaren, stannade vi för att njuta av en stor flock tranor. Kanske var det den sista obsen för i år.

Framme vid bron vid Hammarmaden satt en ormvråk på span på en stolpe och en fjällvråk gjorde detsamma, fast ryttlande. En honfärgad blå kärrhök svepte lågt över maden på ett typiskt kärrhökmaner. Några vingslag sedan glidflykt med lätt V-ställda vingar. En flock på minst 250 tofsvipor gick i skyn när kärrhöken kom, eller såg de en havsörn som vi inte såg? En bit fram längs vägen rastade ett antal hundra grågäss och två sädgäss, vad vi kunde upptäcka.

Äntligen framme vid Lötenplattformen. En starflock om minst 50 individer svischade förbi. Inne i vindskyddet stod några örebroare, som redan skummat av omgivningen. De var generösa med att visa på olika arter. Ett beteende som emanerar från Mäster Eriks tid, dvs Erik Rosenberg. Han blev rent ut förbannad, om någon såg något och inte påtalade detta för andra. En bra filosofi i god örebroanda. En filosofi som vi försöker leva upp till även i vår klubb.

Vad såg vi? Jo, bl a havsörn, två pilgrimsfalkar, duvhök, salskrake, kärrsnäppa, bläsand, vinterhämpling och en fin rödräv.
Stacks Image 18
Gunhild W, Sven-Gustaf B, Ann-Marie Th, Britt-Marie J och Maria B vid Oset utanför Erik Rosenbergsstuan vid naturreservatetet Oset.
Efter ca 1,5 timme inkl en fikapaus, åkte vi ut på fälten vid Västra rakan. Runt tusen vitkindade gäss rastade där. En havsörn kom och störde, så hela klabbet gick i luften. En runda och sedan landning. Vi kunde även hitta fyra bläsgäss.

Nästa anhalt blev Oset och Erik Rosenbergstugan, ett naturreservat som gränsar till Örebros östra stadsdelar. Ett 30-tal kanadagäss flög klonkande förbi. Bläsand och gråhäger höll till i den närmsta pölen. Ute vid Svartåns mynning stod ett gäng storskarvar på tork, gråtrutar, fiskmås och skrattmås vilade, medan knipa och vigg provianterade. På andra sidan Hjälmaren låg en mindre flock knölsvanar. En sävsparv höll till i vassen nedanför kullen vi stod på.

På hemresan sågs flera fjällvråkar, ormvråkar och skäggdopping. En summering gav vid handen att vi prickade av 42 arter. Godkänt! tyckte Maria Barkell, Ann-Marie Thorstensson, Gunhild Wallén, Britt-Marie Johansson, Sven-Gustaf Björling samt undertecknad.

Text och bild Leif Ekblom