Bättre en fågel i kikaren än ingen alls!

Ett besök till Södra Kärrlången 30/5…

Stacks Image 181

Foto: Törnskata, hane

Nångång i maj varje år brukar jag masa mig iväg till intilliggande sjö, Södra Kärrlången. Minst en gång. Det är mindre än 2 km promenad dit men för varje år svårare att ta sig fram och därför oxå mindre kul för varje år. Vägen består av delvis avverkad skog med djupa spår (vattenfyllda), rejält uppbökad (vildsvin) och stenig ostigad skog. Hursom, maj är nästan slut insåg jag plötsligt men kvällen bjöd på sol och nästan ingen vind så varför inte.

Direkt utanför dörren gör sig våren påmind. Det är full rulle på fåglarna. Runt "hörnet" är herr och fru större hackspett upprörda då jag närmar mig trädet med hålet där ungarna piper ihärdigt. Skyndar vidare. Första etappen är grusväg genom tät granskog och där håller kungsfågel, trädkrypare och rödhake igång. Utöver dessa hördes och/eller sågs bland annat bofink, nötväcka, taltrast, dubbeltrast, koltrast, ringduva, nötskrika, skata, kråka och ormvråk. Glömde nämna att trädgårdssångare och svarthätta öppnade kvällens artlista.

Strax innan man når vasshavet som är Södra kärrlångens strand blev jag plötsligt påpassad av minst två olika högljudda varningsläten. Det ena fick jag rätt omgående till gärdsmyg, mest för att den hoppade upp precis framför mig och smattrade på ilsket. Jag vände lite och fick då se vad som gjorde det andra ljudet. Törnskatan. (bilden). Den ville dock inte flytta på sig alls fören jag var kanske bara fem meter ifrån den. Då gjorde den en båge runt mig och satte sig i ett slånbuskage och surade. Jag gick vidare.
Jag når sjön i dess sydöstra hörn och där finns resterna av en två-tre plankor bred spång, precis där vasshavet börjar. Dessa gör att man tar sig torrskodd kanske 50 meter ut i vassen och når en liten brygga som någon nångång anlagt. Bryggan är 1x2 meter och ger en någorlunda möjlighet att stå still och spana ut över vattenspegeln, även om vassen skymmer en del. Det mesta av bryggan är rejält ruttet så vilket år som helst blir det ofrivilligt bad tror jag… Knakande plank!

Det första jag ser från spången, på väg ut till bryggan, är två närgångna sävsparvar. De varnar ljudligt och vill inte ha mig där… Tornseglare lååågt över huvet, nästan så vinddraget känns – definitivt hörs det vinande ljudet när de flyger i hög fart kors och tvärs. Plötsligt hörs ett gnissel-gnäll – kornknarr. Kanske 100 meter söderöver.

Väl ute på bryggan ser jag vattenspegeln och det är rätt tomt förutom ett par sångsvan nästan mot motstående strand. Tar upp handkikare för att se om något rör sig över sjöns norra ände och det gör det. Fisk eller silvertärna. De är två stycken men de vill inte komma närmare. De kändes små och var nere mycket på vattenytan vilket vad jag förstår tyder på silvertärnor men jag får kanske lämna art obestämt denna gång.

Tranorna som jag hör varje år jag är vid sjön hördes även ikväll.
I övrigt var sjön ovanligt tom men kanske tillfälligt bara och skäl nog att gå dit igen en skön försommarkväll - kanske garderad med stövlar (och myggmedel).

Text & Foto:
Jonas Jörnemark