Bättre en fågel i kikaren än ingen alls!

Stacks Image 146
Branden spred sig med 3 km/tim när det brann som värst. Totalt drabbades 14 000 ha.
Stacks Image 137
Trädkrypare i brandområdet.

SOK-are upplever hur naturen återhämtar sig i brandområdet

Den 31 juli 2014 antände en gnista från en skogsprocessor den torra marken. Först vid mitten av augusti hade man elden under kontroll. Att det tog så lång tid berodde dels på kraftig SO vind och dels på att tre kommuner (Surahammar, Sala och Fagersta) inte kunde komma överens om hur man skulle hantera frågan. Ingen myndighet i Sverige kan bestämma över någon annan. (Kom ihåg tsunamin 2002!)

Det var först när en semesterfirande räddningschef från Södertörn anmälde sig frivilligt att driva släckningsarbetet, som man fick struktur på verksamheten. Branden spred sig med 3 km/tim när det brann som värst. Totalt drabbades 14 000 ha. Branden ansågs vara helt släckt i november.

Om detta berättade Lennart Waara, Surahammar och f.d. ordförande i Västmanlands Ornitologiska Förening, för 21 SOK-are måndagskvällen 30 oktober. Av brandområdet har 6 400 ha avdelats som naturreservat – Hälleskogsbrännan. Sveaskog har dessutom avsatt 1 400 ha som Ekopark. Hälleskogsbrännan har säkrats från fallande träd i anslutning till vägar. En besöksplats med ett mindre Naturum, spänger och ett observationstorn är under uppbyggnad vid Grävlingsberget.

Områdets norra del ägs av en stor privat markägare. Det området har totalavverkats på all skog och är idag en stor stenöken. Naturvårdsverket har gett ett uppdrag att under 5 år inventera området efter branden, vilket Lennart och hans bror Roland är involverade i.

Av fyrfotadjur kan noteras att älg och kronhjort har återkommit och mumsar på alla nya skott av sly som nu växer upp. Lo har observerats liksom spår av varg. Ett vargrevir inom en snar framtid är ingen utopi.
Inom floran har naturligtvis ”rallarrosen” (mjölkörten) tagit en stor del av markytan. Svedjenävan, som alltid kommer efter en brand, har räknats i uppåt 40 000 exemplar samt sex plantor av den sällsynta brandnävan. Tuvullen blommar också ymnigt. Mitt i allt detta står två utbrända skogsskördare kvar som ett monument för framtiden.

En inventering av fågellivet är inledd. Tre av fem år har genomförts. Det finns tyvärr inget noll-läge att jämföra med. Generellt kan följande tendenser avläsas:
• Idag fler arter och individer än före branden. Nu cirka 100 arter.
• Gynnade arter är gärdsmyg, trädpiplärka, järnsparv, lövsångare, rödhake, skogssnäppa (stora vattensamlingar skapades av släckningsvatten)
• Orre och nattskärra har också ökat
• Missgynnade arter är hackspettar, kungsfågel, alla skogsmesar

Under 2016 skedde en invasion av tretåig hackspett (118) och spillkråka (85). Under 2015 var motsvarande 0 resp 27. De kalasade då på det som fanns kvar under tallbarken. Den är tjock och isolerade under branden. Granbarken är tunn och alla insekter/larver i barken dog under branden. Redan under sensommaren 2016 minskade antalet tretåiga hackspettar och spillkråka dramatiskt. Födan försvann när tallarna torkade. Under 2017 observerades bara några få exemplar tretåiga. Vad var det som drog hackspettarna till brandområdet i så stora mängder? Lukten av brandområdet, lukten av insekterna eller ett allmänt födosök? Det senare är nog den troligaste orsaken.

Text Leif Ekblom, foto Peter Hennix

Stacks Image 154
Stacks Image 158
Gulärla vid Märrsjön i brandområdets utkant.
Stacks Image 150
Spillkråka på en kvarlämnad trädstam.