Vårexkursion till Pumphuset "lurade" ledaren

Stacks Image 357
Nyblivne ordföranden Barbro tar en fika
Söndag 16 april tillika påskdagen. Klockan ringer. Bligar med mitt norra öga på urtavlan. Den visar 0430. Uppdags! Tvagning, rakning, frukost och packa fika. Allt för att vara vid Ugglans träd kl 0600. Inte en själ! Satans SOK:are! Kan de inte masa sig ur sänghalmen en påskmorgon! Eller är det för kallt – 2 grader? Ynkryggar! Klockan går. Under tiden beskådar jag en simmande bäver ute vid bryggorna och en strandskata som provianterar på gräsmattan.

Jaja, vad göra? Jag drar till Öknasjön. Yngve har rapporterat att hela den fina hagen är avverkad på vuxna träd, inkl alla hålträd. Mycket riktigt. Processorn var där även idag och redan kl 0630. Ingen rolig syn. Efter en stunds blåst i tornet åker jag genom skogen ner till Länna bruk för att konstatera att forsärlan är kvar. Vid Valnaren sätter jag mig i lä på järnvägsbanken vid Liljedal. Gott med kaffe och stekt äggmacka!
Packar ihop, reser på mig och telefon ringer. Jag svarar. ”Var är du någonstans?”, hörs Yngve säga, ”du har ju exkursion idag och vi är 14 som står här och väntar”.
”Jag var där kl 0600 och ingen kom!” Har jag tagit fel på tidpunkten? Ja, tydligen.
”Vi ses ute vid Pumphuset!!”

Med andra ord – bara packa ihop och draga vidare. De övriga hade just anlänt när jag brakar in. Nog fick jag mina gliringar. Men ni har väl hört talas om ”hälla vatten på en gås”? Nåväl, jag hälsade alla välkomna och beklagade det dåliga vädret.

Vi började vandringen norrut längs åkervägen till Pumphuset. Kylan gör att det är väldigt tyst på tättingarna. Tofsvipan utför sin konstflygning, som påminner om de gamla propellerplanen från Första världskriget. Bofinken och gulsparven upplät sina karakteristiska strofer och en gröngöling var mycket idog med sin variant av ”sång”.
Vi gjorde en halvhalt vid Pumphuset, som pumpar ut överflödigt vatten från åkrarna till Mälaren. Låglinjen har en gång varit ett sund som avskilde Vansö och Fogdö från varandra.

Promenaden fortsatte ut genom hagen till udden i Sörfjärden. Uppe i lövskogen hade vitsippan, blåsippan och vårlöken börjat blomma samt att svalörtens blad hade slagit ut. Gärdsmygen och rödhaken hördes tydligt. Tänk att så små kroppar kan rymma sådana starka stämmor. Sävsparven satt i vassen och sjöng sin metalliska sång.

Ute på vattenytan hittade vi många krickor, knipor, vigg, skäggdoppingar, storskarv, havstrut, måsar mm. Ingen utflykt utan ”rovisar”. Havsörn, brun kärrhök (hona) och två fiskgjusar blev facit.
Efter en sedvanlig fika i solen med stekta äggmackor anträdde vi promenaden mot bilarna. Utfallet av arter blev inte så stort, men humöret var ändå på topp och vi skiljdes med ett glatt ”Au revoir!”

Text och bild Leif Ekblom