Fåglar i svenskpoesi genom århundraden
De små Sverige-vännerna
stannar troget hos oss
vintern igenom.

Blåmesar firar nationaldagen
varje dag
i sin blågula dräkt.

Inte i skränande skaror
men en och en tittar de plötsligt fram
och piggar upp oss i vinterkylan

Så beskriver Owe Adolfsson blåmesen på ett antropomorfiskt sätt i sin diktsamling ”Folk och fåglar”. Antropomorfism syftar på personifikation av mänsklig karaktär på icke-människor, till exempel djur, gudaväsen eller föremål. Den mest kände är nog Kalle Anka och djuren i ”Alice i underlandet”.

Owe besökte oss tisdagskvällen 24 november och läste ur sin bok och gjorde också en historisk återblick hur fåglar har gestaltats i svenska dikter genom århundradena. Fåglar har haft och har en central plats i människornas liv.
I sagornas värld har vi gässen i Nils Holgerssons resa genom Sverige och kloka mor Uggla, som undervisar Tomtebobarnen i sin naturskola.

Fåglar finns i våra efternamn: Uggla, Falk, Öhrn, Duva Lärka m fl. I maten som smörgåsbord, oxjärpe och kaffegök. Negativa uttryck som fyllkaja, strutspolitik och snorkråka. I vilouttyck som örngott, tupplur och nattuggla kommer fåglar in. Andra uttryck är ”Dum som en gås” och ”Klok som en uggla”. Vi har dessutom en nationalfågel – koltrasten, landskapsfågel – fiskgjusen samt i vår logo – brun kärrhök.

I diktens värld är Odens korpar Hugin och Munin välkända. Korpen omnämns på en runsten från 500-talet på Järbergsstenen i Kristinehamn.
Den första lyriska dikten är av en okänd poet från 1500-talet, som med hjälp av fåglar beskriver sin olyckliga kärlekshistoria. På 1600-talet Lars Vivalius och Samuel Columbus. 1700-talet innehöll bl a Jakob Frese och Carl Mikael Bellman.

Erik Axel Karlfeldt, nobelpristagaren, hade kornknarren som sin favorit. Han är nog den författare som flitigast har omnämnt fåglar i sina verk – ca 50 st verk. Även Nils Ferlin, Hjalmar Gullberg, Artur Lundkvist, Evert Taube ( i ”Sjösala vals” omnämns orre, tärna, finkar och gök) och Thomas Tranströmer är flitiga fågelnyttjare.

Vår egen hovskald Bo Setterlind använde flitigt fåglar och har dessutom utgett en antologi om ”Poesins fåglar”. Våra svenska psalmer har inslag med fåglar och likaså barnvisor (”Prästens lilla kråka” och ”När Lillan kom till jorden” /gök, svala, bofink/).

Avslutningsvis fick vi höra Orphei Drängar sjunga ”Vårsång” även kallad ”Glad såsom fågeln” av Herman Sätherberg (som innehåller lärka och trast). Owe har tidigare varit med i denna berömda kör.

Owe Adolfsson är uppväxt i Eskilstuna och har verkat som jurist, ekonom och egen företagare. Han har ett stort natur- och fågelintresse samt är även jägare. Sin fiol vårdar han ömt. Sin skrivlust väcktes tidigt, vilket kan vara naturligt för en latinare på gymnasiet.

Sina dikter började han skriva i DN – 14 st. I anslutning till detta blev han ombedd att ge ut dem i en diktsamling. Samlingen utökades till vad den nu blev. År 2009 gav han också ut boken ”Etik för alla”, vilket är ett svårt ämne och ständigt aktuell. Sedan ett antal år bor han nu med sin hustru i Strängnäs i ett +55-boende.

En minnesvärd kväll med ett för oss skådare en ovanlig vinkling på fågelskådning men som berikar den dagliga skådningen. Vi var nio SOK:are som fick en minnesvärd och kulturell kväll. Vi avslutade med kaffe och dopp och en givande diskussion om bl a kråkfåglarnas intelligens.

Leif Ekblom