Stacks Image 456
Bronsåldersröse ovan Marvikarna precis öster om Långaedet. Röset tillkom för cirka 3500 år sedan. När det byggdes låg det alldeles vid kanten av farleden och syntes vida omkring. Foto Peter Hennix.

Nytt naturreservat för biologisk mångfald

Strängnäs kommun har fått ett nytt 171 hektar stort naturreservat. Länsstyrelsenden beslutade den 13 december att bilda naturreservatet Långaedet strax sydsydost om Åkers styckebruk. Beslutet gynnar såväl frilutslivet som den biologiska mångfalden, inte minst skyddet av de 20-talet rödlistade fågelarter som finns i området.
Stacks Image 357
Mellanmarviken en aprildag under issmältningen. Foto Peter Hennix.
Stacks Image 372
Spillråka vid Marvikarna, en av 20-talet rödlistade arter i Långaedets naturreservat. Foto Peter Hennix.
Stacks Image 466
Långaedets naturreservat utgörs av en ca 3,7 km lång sträcka av Marvikenförkastningen, från Falkberget i norr ned till nuvarande Marvikarnas naturreservat (bildat 1991) i söder. Marvikenförkastningen omfattar dramatiska klippor och vackra sjöar. Skogen i det nya reservatet består till största delen av mager hällmarkstallskog, men även bördiga granskogar och områden med lövskog finns i området. Reservatet omfattar även delar av sjöarna Mellan- och Nedre Marviken. Området nyttjas flitigt av friluftslivet och lockar till sig många vandrare, kanotpaddlare och skridskoåkare.

Bergarterna består av gnejs och granit. Jordarterna utgörs främst av berg i dagen och på den västra sidan magra till medelgoda moräner avskurna av nedlöpande bäckar, bäckdråg (terrängsvackor med bäckar som omges av mark med ytligt, rörligt markvatten) och källflöden med rika jordar. Det finns även några mindre områden med klappersten. Alldeles i anslutning till Stacksund finns även ett mindre parti med glacial lera, dvs lera på sjöbottnar från smältande landisar.

Inom reservatet har flera gravrösen från bronsåldern påträffats. Under den tiden låg vattenytan 20–25 meter högre än idag. Marvikendalen var då en skyddad och välanvänd vattenled mellan Östersjön och Mälaren. Då låg rösena vid vattenbrynet och var väl synliga för de som seglade längs leden.

Syftet med naturreservatet är att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer. Här har den utrotningshotade arten fetörtsblåvinge (Scolitantides orion) en av sina största förekomster i länet.
En annan art som påträffats inom skötselområdet är gul jätteknäppare (Stenagostus rufus), klassad som sårbar (VU) enligt rödlistan. Skalbaggen verkar vara knuten till naturskogsbestånd av tall på mycket varma marker. Larven utvecklas i solexponerade högstubbar av tall. Arten är endast är funnen på sex lokaler i hela länet, varav två fynd vid Långaedet.

I området har också observerats följande fåglar som är rödlistade eller noteras i EU:s art- och habitatdirektiv (Natura 2000-arter): bivråk, duvhök, fiskgjuse, fisktärna, fjällvråk, gröngöling, gulsparv, havsörn, järpe, kungsfågel, mindre flugsnappare, mindre hackspett, nattskärra, rosenfink, sparvuggla, spillkråka, storlom och tjäder.

Det finns gott om brandspår i reservatet i form av kolade stubbar och flera områden som brunnit för bara cirka 40 – 50 år sedan. På östra sidan, sydväst om Strömtorp ser man flera äldre tallar med tydliga brandljud dvs ärr i barken, orsakade av skogsbränder. Enligt uppgift brann här ett cirka fem hektar stort område 1969.

Områdets naturskogar och orörda karaktär med dess ekosystem och biologiska mångfald ska bevaras och i förekommande fall restaureras. Avsikten är också att inom ramen för bevarandet av biologisk mångfald och naturmiljöer tillgodose behovet av områden för friluftslivet. Därför ska naturreservatet undantas från skogsbruk och övrig exploatering. I marker, där naturvårdbränning inte går att tillämpa, kan istället brandefterliknande åtgärder genomföras. I områden med lövskog ska bland annat värdefulla träd frihuggas och gran tas bort.

Områden med refugiekaraktär ("tillflyktsort" där en isolerad population av en djur- eller växtart tidigare haft ett mycket större utbredningsområde) lämnas för att utvecklas genom intern dynamik. På häradskartan från 1888–1889 ser man att reservatet ligger inom det som tidigare pekats ut som Åkers styckebruks rekognitionsskog. Skogarna skulle täcka brukens behov av kolningsved, för detta fick bruken betala en rekognition, en årlig avgift. Idag kan man se rester av flera kolarkojor och kolbottnar.

Långaedets naturreservat förvaltas av Länsstyrelsen i Södermanlands län. Föreningen Sörmlandsleden ansvarar för underhåll av Sörmlandsleden och tillhörande anläggningar.
Marviksleden sköts av Åkers hembygdsförening och Strängnäs kommun har ansvaret för
kanotleden med tillhörande anläggningar.

Källor: Länsstyrelsens skrivelse 511-5588-2011, Länsstyrelsens hemsida och Wikipedia.

Sammanställt av Peter Hennix